PTOLUS - City By The Spire - en kampanj i 48 akter.

[biggabush]

Enligt utlovat, här följer bakgrundshistorien om Anders Bergströms nya karaktär - skalden och väringen Einar Arenbjörn, son till skeppsduksmäster Lot Arenbjörn från Pelby i Ibanvaal, Ivinia.

Einar Arenbjörns saga
(av Anders Bergström)

Hans far och mor, och styvmödrar

Ätten Arenbjörn, i folkmun kallade Arenbjörnarna, hade varit Pelbys segelmakare så länge man kunde minnas. Och lika länge hade ätten hållit till på gården Ågersta, beläget några kilometer norr om staden. Lot Arenbjörn, segelduksmäster tillika släktens hövding, vävde och färgade själv segeldukarna. Recepten var välbevarade hemligheter sedan generationer, och när en Arenbjörnare "lindade något i seglet" så kunde man lita på att hemligheten skulle följa honom i graven.

Lot åtnjöt den stora äran att vara kunglig leverantör tack vare sina täta affärsförbindelser med skeppsbyggareätten Gudbrandsen, vars skepp utgör stora delar av Ibanvaals ledung, och som alla har Mäster Lots erkänt starka rep ombord. De många affärerna ätterna emellan hade lett till starka vänskapsband och ätterna fostrade ofta varandras söner.Giftermål hörde heller inte till ovanligheterna, och dessa sammankomster var särskilt uppskattade då festerna inte sällan varade i dagarna sju. Alltsedan rådet grundades hade Arenbjörnarnas hövding varit rådsman, och Lot utgjorde därvidlag inget undantag.

När han tog Frida Gudbrandsen till sin maka år 663 var det nog ingen som tvivlade  på att det skulle stärka ätterna också i rådet. Dock hade de två sedan barnsben sneglat åt varandras håll och många menade att deras öde beseglades när Frida, blott fem år gammal, en gång kastade en sten som kom Lots ena hörntand att mista sin udd. Så förvånad blev han därvid, att han svalde tandbiten. Långt senare kunde han skämtsamt varna sin avkomma att "när ho' härsknar får man vackert äta det som bjuds". I gengäld brukade Frida närhelst Lot gnällde över sin svärmor, som var en lika talför som kärv gammal kärring, att han "nog var så tandlös som han ville få folk att tro".

Som det anstod en hövding höll sig Lot också med två frillor. Aslög var en frodig kvinna från Pelby som Lot tyckte mycket om då hon hade gott räknesinne och var omöjlig att dricka under bordet. Ragnhild, Einars mor, kom från Skamlid och vann sin plats på gården tack vare sin skaldekonst.

Einars många syskon

Helga föddes på Ågersta år 683 och var Lots och Fridas första. Redan året därpå föddes Halsten, Lots förstfödde son och arvtagare till gården och segelduksvarvet i hamnen. Sommaren det året kom också Ingibjörg, född av frillan Ragnhild från Skamlid.  På våren, år 685, födde Frida Hjalmar som var jämngammal med Gunlögh, Ragnhilds andra dotter. Och med Aslög fick Lot samma år Folkbjörn.

688 födde Aslög sin första dotter, Magnhild och på hösten det året var det dags för Frida att föda sin fjärde. Men Haver, som var en bråkstake redan innan han sett dagens ljus blev Frida övermäktig. "Nu, Lot, orkar jag nog inte mer", sade Frida och slöt ögonen för sista gången då Haver kommit till världen. Även om ingen höll det emot honom gick det aldrig en dag utan att Haver ville gottgöra sin far. Men Lot älskade honom stort, ty han var ändå faderns sista minne av Frida.

Viss tröst kom på våren 690 när Ragnhild födde Einar, hennes tredje och Aslög födde Sigtrygg. Lot kunde nöjt konstatera att midsommarfirandet givit gott resultat då Einar redan som liten var robust till både kropp och stämma. Och annat var egentligen aldrig att vänta då Ragnhilds far och hans far före honom var stora både i sång och kring midjan. Nu fick Einar emellertid aldrig tillfälle att utveckla sitt midjemått då Lot visste att sätta sina söner i hårt arbete. Sin släkts historia och de gamla sångerna fick han dock lära sig när han tillbringade tid vid segelduken, liksom att bruka spaltflöjten.

Då han hölls för att vara litet fagrare än sina bröder var det aldrig svårt för Einar att prata med kvinnfolk. Hans lillasyter Ingileif, som föddes på sommaren året efter Einar, var dock inte lika lyckligt lottad. Elaka tungor sade att Lot kanske borde räkna in sina frillor bättre om kvällen så han "sluppe så fula ungar framgent". Einar tog särskilt illa vid sig av detta tal om både hans mor och syster. Så snart han vuxit tillräckligt såg han noga till att läxa upp jämnåriga som narrades. Och de vuxna som lät tungan slinta tog han sig tid att upplysa om att de tids nog kunde göra sig av med sina speglar, om de inte passade sig.

Tack var sitt kunnande var Einar flitigt anlitad som historieberättare i ölhallen på Ågersta. Alltsom åren gick kunde Lot nog tycka att Einar var väl snar att lämna plats åt andra när skeppen skulle ge sig av. När det blev dags för hans två år yngre bror Basse att följa med på färd var Einar 16 år fyllda, men hade ännu inte gjort någon resa.

Detta år hade emellertid Lot nogsamt sett till att mer resvilliga gårdskarlar som tidigare ersatt honom inte skulle uppmuntra Einar i onödan. Och på våren, år 707, när skeppen lade ut fick han som omväxling vinka sin mor farväl.

Även om denna hans jungrufärd inte sträckte sig längre än till Trierzons nordvästra kust så fick den unge skalden från Pelby snart mersmak på livet till sjöss. Allra bäst trivdes Einar vid de, i hans tycke alltför få, strandhugg som gjordes under resan. Stor lycka blev det dock när han på egen hand infångade inte mindre än tre ungmöer vid ett besök i Ribid. Inte minst Basse och Sigtrygg gladdes då två av möerna senare också kom att bli deras makar. Nu var den tredje inte sämre lottad: så ogin hade ungmöernas matmor varit att den sista i fångsten kom att framhärda i sin träldom i Ågersta utan klagomål. Men så var också Lot en hedersman och god herre.

Einars reser bort, och kommer inte hem igen.

Ingen behövde truga när Einar nästa år skulle stiga ombord, till somliga gårdskarlars förtret och även en och annan pigas. Ty lika hemkär han varit tidigare, lika svårt förälskad var han nu i friheten som havet och främmande strand innebar. Nog skulle han komma att sakna gården, inte minst pigorna. Men hemmavid fanns just inga utsikter att göra sig ett större namn enär han var långt från arvsrätt till gård och näring. Han tyckte därtill mycket om sina äldre bröder och skulle aldrig komma på tanken att lösa dem från deras arv i förtid.

Fyra trierziska fiskelägen och ett hastigt ägarebyte av en tarkainsk köpmans vinförråd efter avfärden från Pelby lades kursen mot Azeryan. På vägen dit fick Einar lära sig det mesta om kejsardömets storslagna städer, kvinnor, och naturligtvis dess enastående krigare.Efter blott 7 dagar i hamn i Meokolis hade den unge skalden beslutat att stanna kvar. Basse och Sigtrygg menade att var gott att Einar stannade, på det att "också andra kunde få en chans att komma till tals med pigorna därhemma". Dock fällde alla tre åtminstone en tår, "för god tur", när det blev dags för skeppen att vända åter till Ivinia.

18 år gammal blev Einar äntligen värvad som legionär och tog sig med iver an uppgiften att göra sig ett stort namn. Detta var nu inte en helt lätt uppgift. Det kompani han tillhörde bestod nämligen av nordmän precis som han själv, som aldrig missade ett tillfället att påvisa sitt mod. Dessa krigare hade  tagit för vana att tänja något på gränserna för legionens disciplin, men aldrig så att deras duglighet i strid kom på skam. Tvärtom fick de tack vare just sitt, stundom fria, tänkande ofta mer än sin beskärda del av slagfältets begivenheter.

Einars skaldekonst imponerade kanske mer på hans kamrater än befälen - åtminstone dem som var bördiga från Azeryan. Den beredvillighet som Einar visade när det gällde frivilliga för särskilt riskfyllda insatser gick däremot inte obemärkt förbi. Snart ingick Einar i en liten grupp legionärer  som ofta fick agera spanare och sabotörer i takt med att kompaniets uppgifter blev mer specialiserade.

Förutom ibanvaalare och män från Menglana, fanns i avdelningen även en del seldenbaalare som de övriga  kivades med så snart tillfälle gavs. Även om detta inte alltid var populärt bland de högre officerarna så gick det aldrig ut över kompaniets duglighet i strid. Det var genom just en seldenbaalisk vigman som Einar en dag kom i kontakt med den Agrikanska läran. Kärvheten i seldenbaalarens förbannelse över  honom tilltalade honom väldigt mycket och med stor nyfikenhet lättade Einar sitt halsgrepp precis så mycket att Flåbuse, som han kallades, kunde berätta mer.

Som nyfrälst agrikan insåg Einar att hans kunnande på slagfältet kunde komma kyrkan bättre till nytta. Flåbuse, som utan Einars kännedom hade kontakter inom Order of the Argent Fire i Meokolis, gick i god för nordmannens duglighet inför det lokala kapitelhuset. Och efter tre år som som legionär fick Einar nu istället axla manteln som en riddare för Agrik.

Nordman i Agriks tjänst

I sju år var Einar en av kyrkans starka armar i Meokolis. Lika ofta som hans uppdrag var att med kraft nedslå kyrkans fiender kallades han dock, tack vare sina erfarenheter från legionen, för att insamla uppgifter om desamma. Till sist blev han också kontaktad av Ordo Salamandri, som behövde en kunskapare i nordländerna. Efter två års träning var han till slut redo att påbörja sitt uppdrag. Förutom den stående ordern att lokalisera kyrkans fiender var hans huvudsakliga uppdrag att underminera de vantrognas maktsfär.

Han beordrades att färdas tillsammans med ett agrikanskt följe, vars resmål var Hârn. Väl i Hârn skulle Einar kanske, någongång senare, få återse sina hemtrakter, om än som agrikansk agent.

Men, annat skulle komma emellan...
-------------------------------------------------------------------------------------

[Ewers]

Han kan allt skriva han...

/F  

[biggabush]

Som  ni kanske vet håller jag på att harnifiera och förbättra D&D3.5 till Hârn D20. Mycket åker ut genom fönstret. Många förbättringar.

Så, inför lördagens spelning, TORNET VID AVGRUNDEN, är det en del karaktärspyssel att göra. Och istället för att göra detta på lördag tänkte jag hålla 1-2 pysselpass måndag och tisdag, hemma hos mig.

Pass 1:
Måndag 18.00

Pass 2:
Tisdag 18.00

Stefan har bil.
Gunnar har bil (kommer från Götet).

Säg vilket eller vilka pass ni kan.

[Den Gamle]

Vet inte riktigt hur mycket jag behöver pyssla om Radovan men jag kan i vilket fall inget av ovanstående tillfällen och kommer att ha svårt att hinna med innan lördag.

/Erik

[biggabush]

Alla kommer att behöva pyssla, dock tillhör du dem som behöver pyssla ganska lite. Jag försöker hinna fixa det som saknas på din karaktär.

[Zebulon]

Kan egentligen bara idag måndag. Å tisdag skall vi ha rådslag på jobbet.

[biggabush]

Hej Anders,

Har du möjlighet att komma ut idag, måndag? Eller ska jag hämta dig?

[Greger]

Hajj!

Såg detta sent igår kväll, så igår gick inte... och idag så har jag jobbat, kommit hem sent och är ack så trött... ve o ve...

Men hoppas ni har trevligt och fyller i många fiiina rutor.

Gnu!

[biggabush]

Hallåjseriu!

Jorå, jag å bunkern kör järnet. Muhktar säjer Jallalalalalala.

[Den Gamle]

Hur är det med transport ut i skogen på lördag?

[biggabush]

Samåkning sker som vanligt med Stefan. Liksom Gunnar, som ju kommer från Götet.
Talk to varann och bestäm.

För övrigt är jag glad idag. För idag damp mina målade figgar ner från Sri Lanka. Grymma. Tjoho.

[biggabush]

NYA DATUMFÖRSLAG FÖR AKT 13 - TORNET VID AVGRUNDEN (2)

Märkligt bly!

Nya datum bifogas härmed. Svara så fort som möjligt om vilket, eller vilka, ni kan.

Lördag 1/9

Lördag 15/9

Lördag 22/9

Lördag 29/9

Med värme och vänlighet,

[Gobbos Spider]

Lördag 1/9  Stefan

Lördag 15/9 Stefan

Lördag 22/9

Lördag 29/9 Stefan

[biggabush]

Jag lovvar dig Stefan. Tack för att du va så snabber!

[Greger]

Hello in da bush!

Da votes from Aaannedååål (göteborsk stavning) is as follows:

Lördag 1/9 - nä

Lördag 15/9 - jo!

Lördag 22/9 - nä

Lördag 29/9 - jo!

Tjingeling!

G'bushman