Gryning på Ereb II

[Dina]

Nope, ingen plats. De två som Ewers glömde nämna är Clifford och Per.

[Dina]

För övrigt bör det nämnas att vi har fått lite mer gerf och xp att röra oss med. Närmare bestämt ges det 85 gerf samt 1000 xp totalt.

[Ewers]

Ännu mer godis! Gottans!!!

Meeeeeeer lärdomsfärdigheter!  :shock:

/F  

[Spiff Rymdspionen]

Stämmer det Dina säger, gjorde en betydligt nogrannare uträkning i går baserat på den karaktär bland de andra som varit med minst spelningar.  

Per har tagit Cliffs plats, båda två var aldrig tilltänkta att spela tillsammans då jag tycker att sex personer är helt lagom. Men om Per skulle dra sig ur så lämnar det en plats öppen.

[deadbolt]

För övrigt bör det nämnas att vi har fått lite mer gerf och xp att röra oss med. Närmare bestämt ges det 85 gerf samt 1000 xp totalt.

alldeles för mycket, de såg ju veka ut
närå, gött att ni är tillbaka, synd att inte cliff norpa en plats...

[Spiff Rymdspionen]

Föreslår den 14/7.

Då ett eller annat bortfall verkar förekomma i juli, så tar jag hellre det tidigare datumet. Det är inte nödvändigt att alla är med den första spelningen. De som inte kan vara med kommer helt enkelt inte att presenteras föränn spelning 2. Om 4+ personer kan det datumet så kör vi. För att undvika egen huvudvärk och upprepning så kommer mycket information som karaktärerna anses veta att postas på forumet, så håll ögonen öppna efter det. Kan dessutom vara en bra ide att skumma igenom Celeus papprena igen.

Har funderat lite över en grupp på sju, och Noren om du fortfarande är intresserad, hör av dig.

[Den Gamle]

Jag är gärna med. Är fett upptagen fram till mitten på Juli (kan inte vara med 14/7)) men sedan är det business as usual.

[Spiff Rymdspionen]

Utöver att läsa grundinformationen om kampanjen (pm:a mig er email adress om ni vill ha den skickad. Jag pm:ar den inte till er på Geddons sida, eftersom formatet inte gör det lämpligt), vilket är ett måste för nya spelare, så kommer här lite information om läget i kampanjen just nu.



Vad ni vet om kriget i söder:

Kriget runt Babor med Den Behornade Änkans Klan, endast 50 mil från landet Celeus, har förts i runt 40 år och sedan dess vägt fram och tillbaka. Det var under Marsalk Kael av Trenne Torn som landet nådde de stora framgångarna. Kung Kapar Gripe utnämnde Kael till Marsalk av den specifika anledningen att han ville ena nomad-klanerna på Höglandet där Babor är beläget. Tidigare hade nomaderna och Celeus fört enskilda krig mot svartfolken. Kael självt kom från en mycket enkel farmare-familj, men visade tecken på stort ledarskap. Detta lyckades över förväntan och utöver stammen Alured som alltid haft ett gott förhållande till konungen tidigare svor även Shea och Ryttarfolk denne trohet. Gemensamt pressade de tillbaka fienden som tog skydd i det ockuperade Babor, och en lång belägring påbörjades. Efter belägringens början nådde också nyheter fronten från den avlägsna stammen Meliora om nya svartfolksrörelser i det avlägsna Nargurs Skogar.

Belägringen varade i flera år, med blodiga konfrontationer då svartfolken skickandes väldiga resar och troll att bryta igenom de lätt bepansrade försvararna. De kommande åren kom att bli kallade de Röda Liljornas år då de normalt sett lila liljorna på fälten utanför Babor färgades av de fallnas blod. Till slut skickades dock nyheten från Kael till konungen, att svartfolken hade utmattats efter bristen på föda och år och krig, och att ett intagande av den forna huvudstaden nu var stundade.

Men det var då det som inte fick inträffa skedde. En tidigare okänd stam av svartfolk som gick under namnet Lindormen marscherade från de Östra Vindtoppsbergen, rakt in i landet Celeus. De nådde ända fram till huvudstaden där en strid utbröt med Aras försvarare. Den åldrade general Lejonhorn hade inga problem att slå tillbaka angriparna, men skadan var ändå skedd. Röster bland adeln började höjas om att Kaels trupper borde dras tillbaka för att försvara städerna, istället för att föra sitt avlägsna krig runt en före detta huvudstad vars historia till mångt och mycket inte var deras egen. Ordern om tillbakadragandet kom bara veckor senare.  Kael svarade med önskan att få ordern bekräftad. En vredgad kung Gripe svarade personligen att trupperna skulle dra sig tillbaka omedelbart, men då var det redan för sent.

Nere i söder hade en ny fiende uppenbarat sig. De 7 Eldarnas Klan, en sammansättning av de sju största svartfolksstammarna från Nargurs Skogar var nu på frammarsch över Höglandet och mot Babor. Bara på veckor hade de fullständigt besegrat nomadstammen Meliora och skickat de överlevande söderut, vilket öppnade vägen för dem direkt mot Kaels egna trupper. Men röster i fronten gjorde sig hörda om att det nya hotet inte kom för att undersätta sina fångade kusiner i Babor. De var istället ute efter att erövra staden för egna motiv. Teorier om varför staden var så viktig för dem skulle inte uppkomma för än långt senare. Medan konungen verifierade sin order om tillbakadragning så använde Kael tiden till att möta med de styrande svartfolken i Babor under fredsflagg. Mycket riktigt så var den Behornade Änkans hat gentemot De 7 Eldarnas Klan större än mot människornas, trots år av stridigheter. Detta utnyttjade Kael och föreslog en ohelig allians gentemot det nya hotet. En mörk målning kallandes 'Det Djupa Fallet' finns sedan dess förevigad på konungens hov, föreställandes Kael bugandes för en Rese. I verkligheten bugade Kael inte för någon. Och även med sina nya bundsförvanter var De 7 Eldarnas klan, vars antal sades uppgå till över 10.000 fler än dubbelt så många som försvararna.

Alliansen mellan människor och svartfolk började med ett nederlag. Under en av de senare förhandlingarna i Babor nådde förtrupper till De 7 Eldarna staden och bröt med lätthet belägringen efter att passerat Timmerån och bron Nordklon. De försvarande överraskades fullständigt, inte bara av att fienden gjort en marsch norrut betydligt snabbare än vad som väntats, men över kvaliteten på deras vapen och rustningar. Med rädsla av att få försörjningslinjerna brutna med den mest sydliga staden Sendul beordrades reträtt, först till byn Kornmark, och sedan mot Celeus gränser. Kael gav dock ett löfte att han skulle återkomma för att undersätta de 400 av hans trupper som fortfarande var kvar i det åter belägrade Babor.

I Sendul samlades det nu till hov efter Kaels återkomst. Kung Kapar Gripe tackade honom kyligt för de år han ställt sig till förfogande för landet, men fråntog honom sin titel för misslyckade vid fronten. I samband med detta utnämndes också en ny marsalk att leda armen och flottan. Kael svarade endast att han ämnade återvända söderut efter det att hans närmsta tross fyllt sina förråd. Att han gett ett löfte till de soldater som fortfarande var fångade i Babor. Konungen lät svara att ingen man skulle följa honom och att det var dags att se till landets inre angelägenheter och försvar. Han lät också ett dekret gå ut om att varje lojal trupp österut på Höglandet, som inte tagit ställning i kriget mot svartfolken skulle lägga ner sina vapen och infinna sig i hovet för att visa sin kung lojalitet. I verkligheten härskade inte konungen över Höglandet, även i fall anspråk ibland gjordes på hela det forna Barbia. Men att de avlägsna klanerna skulle lägga ner sina vapen, i en tid då klanen Eldafrände just höjt sina och börjat föra krig sina östra grannar verkade avlägset. Kael svarade endast med att vända sig för att lämna salen och sin kung. När konungen frågade honom vart han var på väg, svarade han bara 'söderut'. Det hela kanske skulle ha slutat där, men en efter en annan av de högre officerarna vände ryggen åt kung Gripe för att följa sin marsalk. När de tågade ut ur Sendul var det med närmare 1000 man, ingen av dem med orderna att marschera mot fronten. Andra brytningar visade sig finnas i hovet då en av konungens avlägsna släktingar, Jolian Gripe, likaså valde att följa armen söderut. Efter mycket kontrovers och diskussion, samt flera marsalker senare, stod Oscar Lejonhorn, den främsta strategen i riket och Aras försvarare som marsalk över konungens trupper. Hans första order, att infånga eller förgöra förrädaren Kael och dennes trupper.

I Babor gavs De 7 Eldarnas klan ingen förvarning och belägringen angreps från havet. Kael och hans trupper, med hjälp av den avlägsna staden Hallborgs flotta, bröt igenom svartfolkens blockader för att återförenas med sina vapenbröder. Med vintern på väg att lägga sin grå-vita slöja över landet var planen att vänta ut de värsta månaderna i den forna huvudstaden, för att sedan gemensamt slå mot De 7 Eldarna. Men med snön stormandes kring dem nådde de avlägsna nyheterna om krig fram. Eldafrände hade vänt sin blick västerut och påbörjat sitt krig mot Shea och Ryttarfolk. Utan bundsförvanter utanför Babor, och med Hallborg med sina inre politiska stridigheter, tedde sig ett utbrytningsförsök allt mer avlägset. Innanför Babors murar växte fientligheten åter mellan Den Behornade Änkans Klan och Kaels trupper. Det viskas bland svartfolken, att om de inte kunde nå fienden på utsidan, kunde de i alla fall nå den på insidan. Ett utbrytningsförsök, och ett överlevande över vintern, tedde sig allt mer avlägset.



Detta har ni fått berättat för er om det utomvärdsliga:

Runt om i Celeus och även en del på Höglandet och Grenorsmark rapporteras det under det senaste året om mörka byggnader som plötsligt över natt dykt upp på landsbygden. Flera vittnesmål gör gällande att vanställda kroppar och underliga föremål funnits bland rasmassorna av dessa byggnader. På konungens order har Khemmers Prästerskap tillsammans med Jalmers Skola börjat undersöka händelserna. Även i fall en förklaring inte nått ut till gemene man har ni som högre officerare fått ta del av Kaels och dennes shamaners teorier.

Enligt den gamla tron består världen av ett antal större och mindre platåer som flyter i universum. Ereb Altor, som en av de största platåerna kan bara kan jämföras av Akrya, himmelriket. Efter konfluxen för ungefär 100 år sedan så verkar platåerna ha skiftat, och åtminstone en av dem verkar vara på väg in i Ereb Altor. Detta skulle förklara uppkomsten av byggnader och kreatur som aldrig tidigare setts i landet. Det fruktansvärda i sammanhanget säga vara att platån som är på väg att bli ett med Ereb är Bucias Rike Ardarch, där förtappade själar samlas för att slåss och plågas på de Blodröda Slätterna i en evighet. Kring Ardach härskar Bucias fyra söner Nilin, Azrin, Branin och Kamarin i sina egna riken. Dessa tillsamman med De Blodröda Slätterna utgör Barbias helvete.

När de båda platåerna kolliderade vid konfluxen bildades dessutom en spricka i Vindtoppsbergen där varelser fritt kunde vandra in i Barbia. Sprickan stängdes av en grupp knektar utsända av Kael, men hur stor skadan han bli vet ingen. Bland varelserna som kom igenom sprickan fanns General Radel, även kallad Lindormen. Man tror nu att många av svartfolken från Vindtoppsbergen och Nargurs Skogar står under hans befäl. Bland de klaner som motsätter sig honom finns Den Behornade Änkan i Babor, Bröstkross Klan i Edrecht och Måneblods Klan i Vindtoppsbergen. Radel styr från Ravid-I-Jaer, ett gammalt dvärgfort i bergen, tillsammans med sitt elitgarde kristallvakterna.

En annan man som tog sig igenom sprickan var Ankar Girep, Eldafrändes forna härskare. Han har nu åter bestigit tronen i deras huvudstad Södraborg för att leda sitt folk mot storhet och föra krig mot sina grannar. Han mål, att erövra hela Höglandet, har rönt stora framgångar med klan Ryttarfolks kapitulation i väst. Hans folk bär rustningar liknande de som svartfolken från Nargurs Skogar har, dessa troligtvis smidda av fångade dvärgar från glömda gruvor i Vindtoppsbergen. Flertalet av dessa vapen och rustningar säljs vidare till Kung Gripe och Celeus från Eldafrände för att blidka denne och hålla honom utanför höglandets angelägenheter och krig. Detta har lyckats väl, och klan Shea i väst står ensamma mot överväldigande odds. I öst har de tre stora klanerna Kellendra, Tämjer och Gallador varit oförmögna att enas mot sin fiende med sina egna problem som präglar stammarna.



Detta har ni fått berättat för er om kulterna:

Om Bucia självt är på väg att stiga in i Barbia så sägs hennes ankomst att förekommas av fyra apostlar, fyra barn vardera skickade från de fyra element som omger hennes rike. En vardera med distinkt prägel av eld, jord, vatten och vind som skall ta fruktansvärda offer när de träder över. Man tror nu vattnets barn redan anlänt för 1000 år sedan med förstörandet av Si-Nel. Staden byggdes senare upp igen, men barnet sägs vila i Staeders Grav, i ett tempel bevakat av den Lila Dimmans Prästerskap.

För 50 år sedan med nedbrännandet av byn Nyg sägs Eldets Barn har trätt fram. Nyg byggdes senare upp av en prästinna kallad Ana-Pichel, hennes son Veder och deras följe. Man gav sken av att dyrka eldens stora ande Epana, medan en hemlig dyrkan av dennes förvridne broder Avalok förekom i templet. Nygs yttre dyrkan av Epana blev mycket populär och mängder av krigare vallfärdade till byn under åren för att genomgå renande riter och få prästerskapets välsignelse. Prästerskapet utnyttjade detta till att bygga en mindre stridande styrka och började föra krig mot svartfolken i bergen. Utåt sett rönte de stora framgångar, och det sades till och med att de var på väg att utrota svartfolken helt från bergen och återta de järngruvor som gått förlorade efter konfluxen. Men i själva verket fördes ett väldigt ensidigt krig mot Måneblods orcher för att underlätta Radels byggande av en egen här. Flertalet krigare kom på vad det var som hände, men dessa fördes djupt ner i templet där de förvandlades till monster, lojala Bucia och prästerskapet. När nyåret 103 efter konfluxen trädde in visade Nyg sin verkliga sida. Med allehanda prominents gäster på plats för att höra Ana-Pichel tala, öppnades plötsligt templets portar, och de varelser som en gång varit människor trädde ut. Med övermänsklig styrka och vapen av skinandes stål dräpte de allt som stod i deras väg och nyårsfesten förvandlades till ett blodbad. Men Kaels knektar fanns åter på plats för att avstyra stridigheterna och de lyckades föra en handfull män och kvinnor i säkerhet. Under stridigheterna föll prästerskapets förkämpe Lycius som sedan länge varit en motståndare till Nyg och misstänksam gentemot deras motiv, dock utan gehör från hovet eller bland sina egna. Skyddande sin trolovade var hans livvakter oförmögna att rädda hans liv efter att ett lod trängt igenom hans hjärta. Lycius en gång svurne fiende Titus Nejder, före detta Nygs förkämpe innan förräderiet, tog hand om hans kropp och sänkte den i flammorna från den brinnande byn, med löftet att hämnas hans död.

Under stridigheterna i Nyg föll översteprästinna Ana-Pichel av en blixt frammanad av Askalanea, den högste spiritist inom Jalmers Skola. Hennes kropp blev till aska, och därmed ansåg många att de döda var hämnades. Men tempelförordnanden Aparchan samt åtminstonde en av hennes närmsta prästinnor Mirabel har inte ännu funnits, och var eldets barn har blivit fört vet man inte. De som en gång dyrkade i Nyg och blev förledda har senare blivit förlåtna för sina synder av konungen, även i fall många inom Khemmeras Prästerskap, speciellt den nya förkämpen Julius Hammer, anser att de kommit lindrigt undan.

För under ett år sedan nedsteg så leda det tredje av de fyra barnen och i ett jordskalv förintade Grenorsby i norr. Turligt nog var byn nästan övergiven efter svartfolkens frammarsch kring dess marker. Barnet togs hand om av Nygs präster, men kom sedan genom både en slump och skicklighet att föras till det belägrade Babor och Kael. Vid denna tid avslöjades mer information om barnen. De var tydligen besatta av demoner, vars krafter neutraliserade barnets inneboende styrka och förstörande natur. Endast på detta sätt kunde fienden kontrollera dem och hindra dem att bringa kaos i Barbia. Men Jordets apostel hade fått sin demon utstött ur sig, utan att för den delen rikta sin förstörelse kring sig. Kanske, spekulerades det nu, var det möjligt att förändra barnens natur. Det spekulerades vidare kring varför apostlarna trätt fram allt snabbare i förhållande till varandra jämfört med tidigare och svaren man fann var skrämmande. Bucias rike var uppbyggt av mörkare känslor, såsom svek, lidande och rädsla. Krigen, svartfolkens framfart, Nygs prästerskaps svek, Kaels brytande med konungen, var bara en del av de senare händelser som fört ett överflöd av sådana känslor över landet. Detta hade troligtvis banat väg för Buccia som växt sig starkare. När den sista aposteln träder igenom sägs hon självt skall följa strax efter, och då talas det om slutet på allt.



Detta har ni fått berättat för er om alverna:

Alverna som gav sig till människorna efter slaget vid Ekhallen för många år sedan gjorde så av en anledning. Deras heligaste av skrifter, Jarili, hade redan långt innan människorna börjat spekulera om händelserna, förtäljt för dem om Bucias ankomst. Enligt deras skrift, skriven av Ankar Girep självt, då vän till alverna och profet, kunde Bucia endast besegras av landets enande under ett barn, fött av både en alv och en människa. Men då begreppet halv-alv var mer eller mindre ohört på den tiden valde alverna att använda sin kapitulering som en ursäkt för att beblanda sig med det mänskliga samhället. Under året som följde började nu halv-alver födas, och det verkade som om Jarili var på väg att uppfyllas. Ankar Girep, ledare för klanen Eldared, sedmera Eldafrände, tydde dock Jarili på ett annorlunda sätt. Det enda sättet, trodde han, att stå emot Bucia, var att ena stammarna på Höglandet, och ett blodigt krig följde. I skuggorna av kriget trädde den första aposteln igenom och översvämmade Si-Nel. Eldafred besegrades efter många år av stridigheter, och även i fall klanen drog sig tillbaka till Södraborg som aldrig kunde intas, fångas Ankar Girep. Efter att ha fått sina ögon utstuckna av brinnande spett brändes han levande på bål och kriget ansågs avlutat.

I och med att sprickan öppnades i Vindtoppsbergen trädde Ankar Girep tillbaka till Barbia efter en evighet i hennes rike. Nu mera lojal till något helt annat. Han viskade till Radel om Jarili och om halv-alven som sades kunde stå emot honom och dennes planer. Turligt nog var halv-alverna en ringa och utsatt befolkning i Celeus. Det krävdes mycket lite för att lägga skulden på dem för allehanda brott och få det att se ut som om grupperingar av dem arbetade mot kronan. Konungen svarade snabbt med att ta ifrån dem deras rättigheter och sätta dem i samma situation som deras kusiner alverna. Många halv-alver svarade med att vägra att rätta sig till detta. De som inte flydde landet jagades ner och fängslades, eller värre. Många tog sin tillflykt till Hallborg som valt att inte följa konungens beslut, eller mot fronten för att hoppas kunna förenas med Kael.

Hallborg hade dock sina egna problem. Under en kort tid hade ett antal Ferirer fallit i inre stridigheter, innan Emmer Hallborg, släkt till den ursprungliga grundaren av staden, tagit makten. Konungen, trött på stridigheterna i staden och på hotet om krig med resten av riket, samt deras dominans på havet, tog tillfället i akt och landsatte en styrka i staden. Denna finns nu på plats under General Darian Mimir, före detta direkt underställd Kael självt, med ordern att hålla staden lugn. Mycket tack vare Emmer Hallborgs influenser, populär på båda sidor, har stridigheter mellan Habulonerna som bor i staden och konungens trupper undvikits.



Detta har ni fått berättar för er om utlandet:

Även i fall större kontakt inte funnits med utlandet på över 100 år har ändå rykten om vad som pågår i resten av Ereb slunkit in i landet. Främst genom Oprius Savann, en nekromantiker som tog sig igenom dimman. Dimman, eller rännan som det ibland kallas, är en gräns runt riket som inga fartyg lyckats korsa sedan Celeus grundande. Man tror nu att den skapats av en av två personer. Antingen av Radel, som sedan låtit en av sina löjtnanter Jarver Den Allseende bevaka den samt förgöra alla skepp som försöker ta sig in eller ut, eller Dimand, en konkurrent till Radel. Vem Dimand är, annat än att han är mycket kraftfull, eller var han befinner sig, är oklart. Men den enda gång han nämndes av Nygs präster var det klart att han var likvärdig Radel i styrka.

Oprius Savann som lyckades korsa rännan gjorde det med kraftfull Elementarmagi, en skola som sedan länge varit glömd i Celeus. Berättelser från denne handlade om mäktiga nekromantiker som tagit makten på det resterande Ereb genom att väcka enorma armeer till liv efter konfluxens förstörelse. Endast ett par länder på det yttersta Aidne stod fortfarande emot dem, men det var bara en tidsfråga innan även dessa fallit. Oprius mål i Barbia verkar ha varit att förebreda landet för en invasion utifrån, samt att undersöka rännan och krafterna som ligger bakom den. Oprius tog sin hemvist på de gamla Habulonöarna, övergivna sedan konfluxen. Han lockades dock till inlandet av Kael och dräptes strax efter på Stillsamhetens Ö, mitt i Glimmersjön. Enligt legenden vilade en draksjäl fjättrad på ön som ansågs förbannad av landets befolkning, en själ som inte ens nekromantikern kunde kuva.




En del detaljer saknas i ovan beskrivningar. Är det något specifikt ni undrar över så kan vi ta det på första spelningen, annars kommer det att berättas efter hand det behövs.

[Spiff Rymdspionen]

Förslag till spelning, 28de denna månaden.


Karaktärer vars spelare inte kan vara med ritualbränns före spelningen.

[Den Gamle]

28:e är ett dåligt datum för min del, ska på bröllop och har en del uppgifter under den efterföljande festen.

Jag kan följande datum:
21/7 (fram till 21)
22/7(fram till 21)
29/7
4/8 (fram till 21)
5/8(fram till 21)

/Erik

[Dina]

28:e passar mig. Vad säger du om de övriga föreslagna datumen, Carlos?

[Ewers]

Min mor flyttar den 28:e och därför kommer jag kunna först senare på em/kväll. Detta hindrar ju inte er från att spela innan jag kommer. Kanske stannar min karaktär med de skadade och assisterar i sjukstugan, Söker efter undkillen eller liknande.

/F

[Ewers]

Min mor flyttar den 28:e och därför kommer jag kunna först senare på em/kväll. Detta hindrar ju inte er från att spela innan jag kommer. Kanske stannar min karaktär med de skadade och assisterar i sjukstugan, Söker efter undkillen eller liknande.

/F

[Spiff Rymdspionen]

Ändrar mig lite kvickt till den 29:de. Då både Noren och Ewers har gett sitt go till det datumet.

Så, funkar den 29:de för er andra?

[Dina]

Pasi har föreslagit samma datum för Mutant (det gäller dig (Carlos) också i sådana fall).