Skymning på Ereb

[Ewers]

Du har rätt i att en smäll inte dödar någon men den däckar ingen heller, därav att man får slå en eller två gånger till och då kan det börja bli riktigt farligt...

Förslaget är beprövat och fungerar bra i western. Vill inte att det skall bli en orgie i olika varianter av regeländringsförslag eller en lång debatt om vara eller icke vara. SL Carlos bestämmer.

Kram /F

[Spiff Rymdspionen]

Precis som Ros säger så är chances redan exceptionellt liten att någon av en olyckshändels omkommer i någon form av slagsmål. Inte ens ett perfekt slag räcker, utan måste även backas upp av redan erhållen skada, eller skadebonus, vilket som har nämnts kan väljas bort. Vidare får man en gratis siktning med näve, vilket gör att man ännu lättare kan undvika att döda någon. Den lilla chans som finns att något går fel kommer att behållas. Olyckor händer, helt enkelt.

[Apanpapan]

Tja, systemet i expert är väl mer realistiskt. Rallarslagsmål i westernfilmer är en sak och slagsmål på stan en annan. Folk dör av att bli slagna och sparkade i huvudet. Thats life.

Lyfter möjligheten till kreativt rollspel?  :lol:

[Getsen]

Färgglatt våld ger ju en gnistrande kant på vilken spelning som helst, det är nog det han menar.. vadå, är det bara jag som spelar rollspel för att hävda mig?

[Judas]

läs ">". Och orka vara så petig när han skriver 3 a4 text åt oss =P

Irroni och humor är inget du förstår dig på eller?

Jag skämtade där av det tre " :wink:  :wink:  :wink: "

[Martin Larsson]

Som jag ser det så skulle Ewers förslag ge möjlighet till lite "på skoj slagsmål" Tror hela andemeningen sammanfattas av frasen "det går över efter en natts sömn".
Så fort man blandar in att det blir riktiga KP i skada så skyr man såklart all onödig form av våld som pesten eftersom man aldrig kan vara säker på att det inte smäller på "riktigt" nästa dag. Då kommer de KPna räknas och då spelar det liksom ingen roll att man "ju bara hade ett krogslagsmål" dagen innan, för man ligger likväl 8 KP back(eller nått) och det spelar stor roll.

Sedan skulle man, om man nu vill, kunna säga att kroppen inte klarar av massa sådana utsvävningar per vecka eller nått för att hålla ner "överutnyttjande" om man nu är rädd för det

Tycker oxå det är en käck grej, även om man kommer spela en karaktär som inte kommer hålla på med det  :wink:

[Spiff Rymdspionen]

Lite information om munkordnarna

Munkväsendet

Inom den Lysande Vägen är det vanligt med olika former av munkkloster. Födelsen till klosterväsendet var eremiter som strävade att efterlikna Odo, då denne fick sina uppenbarelser under ensamhet och kontemplation i vildmarken.

När religionen spreds till fastlandet förändrades eremiternas tillvaro. I jämförelse med Caddos vildmark var Aidnes bergs- och skogstrakter formligen livsfarliga, befolkade av hänsynslösa svartfolk och misstänksamma alver. Därför föll det sig naturligt att grupper av heliga personer slöt sig samman i kolonier, under en samling religiösa regler. Dessa första kloster var till att börja med fristående från kyrkan, men i takt med att centralorganisationen växte sig starkare kom klostren snart att införlivas i det vanliga kyrkolivet.

I Kardien var det ofta de vildmarkslevande munkarna och nunnorna som spred Etins ord till nya platser, vilket har gjort att de har en annan tradition av kontakt med det vanliga folket. Det typiska klostret är inte alltid självförsörjande utan kan ofta försörjas av den omkringliggande landsbygden. I gengäld erbjuder munkarna eller nunnorna hjälp till folket i form av läkekonst, skolning och i vissa fall magi. Det anses allmänt att munkarna och nunnorna genom sina liv också sonar det vanliga folkets synder, varför klostren är högt respekterade av befolkningen.

På senare tid har det också uppkommit en ny form av munkordnar – ordnar av tiggarmunkar, eller mendikanter. Dessa ordnar har inte de gängse ordnarnas löfte om att stanna vid ett kloster – i stället vandrar de över världen och lever på folks välgörenhet, då de har svurit fattigdom. Att ge mat till tiggarmunkar ses som en troendes plikt inför Etin.

Organisation;

Högmästare
Cermonimästare
Mästare
Ordersbroder av 1:a graden
Ordersbroder av 2:a graden

Munkordnar

Kyrkans maktstruktur är väldigt centraliserad. Inga utom kyrkans högsta ämbetsmän har formellt något att säga till om, inte heller munkordnarna. Däremot utövar de stort inflytande över kyrkans utformning då många av kyrkans tänkare, retoriker och ansikten utåt fostras och skolas av de olika munkordnarna. Vidare är dessa ordnar kyrkans direkta kontakt till de breda massorna så om kyrkan inte månar om ordnarna blir folket missnöjt. Detta är anledningen till varför även ordnar och sällskap med avvikande uppfattningar tillåts existera. Många, men inte alla, riarker ute i socknarna är medlemmar i en eller annan order.

2:a Ordern till Odos minne.

År 112 e.O. samlades Lysande Vägens kuria för att diskutera vad som kunde göras för att sprida Odos läror än mer. Ordern skapades för att grunda kloster runt Kopparhavet och låta en omfattande mission utgå från dessa kloster. I folkmun kallas ordern helt enkelt för Odoordern. Dessutom skulle man samla information om områdena kring Kopparhavet och erbjuda undervisning. Endast på Aidne och på Caddo klarade sig ordern utan att bli ivägkörd. Man sysslar i dag med forskning och undervisning. Exarken är inte längre orderns beskyddare utan man får klara sig själv. Exarken tog sedan före konfluxen sitt skydd ifrån ordern då den misslyckades med sitt primära syfte att missionera. Ordern är mycket ortodox och håller hårt på traditionella klosterlöften och riktar stark kritik mot oliktänkare. De har sitt säte i Ade kloster i staden Fil i östra Kardien, ett nedgånget kloster utan ekonomiska tillgångar men ett halvstort bibliotek. Munkarna bevarar texterna så gott man kan och kopierar i den mån man har råd att införskaffa papyrus av tillräckligt god kvalitet.

Sankt Cardors Orden

Sankt Cardor,149-203 e.O. var under sitt liv solvandrare och munk i Kardien. Han vandrade land och rike runt lärde ut Odos bud till vanligt folk. Han samlade åhörare på gator och torg och förkunnade Etins läror. Han bidrog under sin tid till att skapa lugn och stabilitet på landsbygden även i tider av oro. Att han sedermera helgonförklarades ledde till att han blev något av folkhjälte vilket kyrkan uppskattade eftersom han predikade lydnad, arbete, gudsfruktan och flit.

Sankt Cardors orden visar inte många likheter med Sankt Cardor själv. Hellre än att undervisa ofrälste ägnar man sig åt teologisk debatt. Ordern menar att man bör överge det Dalkiska språket och översätta den lysande skriften till kardiska för att effektivare sprida läran. Man tillåts dock inte hålla predikningar på annat än Dalkiska ännu så länge. Eftersom man fallit i onåd hos kyrkans män för man en tynande tillvaro och medlemsantalet är lågt. Andra ordnar ser ofta andra språk än Dalkiska som olämpliga för återgivning av Odos ord. Huvudsätet är Nale kloster, ett relativt stort stenhus med tillhörande palissad och ett antal mindre byggnationer söder om Sterborg, ett par hundra meter från kusten. Här har orden det mesta av sina skrifter bevarade även om det är en tämligen blygsam samling.

Sankt Mellins Orden

Sankt Mellin, 299-353 e.O var under sin livstid anhängare av Sankt Andamis ordern och excellerade där inom läkekonsten. Sådan var hans skicklighet att han av somliga sades ha gudomliga heliga krafter. Detta blev också orsaken till hans död. Han brändes på bål som kättare någonstans på Caddos landsbygd. Caddos prästerskap förnekade vid tiden att bränningen varit sanktionerad av dem men det hela ledde till en mycket infekterad situation som slutligen ledde till att Mellin blev helgonförklarad i Kardien och allt Dalkiskt kätteri ännu en gång fördömt.

Sankt Mellin ordern har allt sedan den grundades ägnat sig åt helandets konst och utbildar skickliga läkare. Många Kardiska läkekunniga har gått i lära i Sankt Mellins orden. Ordern skickar ofta munkar till områden där sjukdom härjar eller när slag åstundar, de åtnjuter därför starkt beskydd från kyrkans väpnade ordnar varför de kan driva sin verksamhet ostört även om somliga kanske tycker de går över gränsen ibland när de använder mystiska örter och droger för att kurera sjuka och hela skadade. Ordern är till antalet inte särskilt stor och den gör inte heller särskilt mycket väsen av sig i den teologiska debatten. Orden har sitt säte i Tora kloster. Klostret, även detta en gammal fortifikation ligger direkt utanför Torilla i norra delen av landet.

Sankt Andamis Orden

Sankt Andami, 212-282 e.O. gjorde sig under sin livstid känd som tidernas främste uttolkare av den heliga skriften. Dennes tolkningar står till stöd för fastlandsgrenens rättfärdighet och det goda i att behålla kyrkans makt, rikedom och struktur i befintligt skick. Otaliga är Sankt Andamis skrifter och de finns spridda över hela Aidnehalvön översatta till såväl Kardiska, och Zorakiska som Dalkiska. Andami själv var ursprungligen Jorpagnier.

Sankt Andamis ordern är den största ordern och är vida spridd i landet. Ordern står väldigt nära kyrkan och stödjer den i det mesta den gör. Inom ordern sysslar man mest med att tolka den lysande vägens heliga skrifter, översätta och kopiera redan skrivna verk, anordna forum för teologisk debatt och undervisa välbärgade mäns söner och döttrar i skrivandets och tänkandets nobla konst, man lär även ut annan av kyrkan sanktionerad lärdom såsom traditionell läkekonst, botanik, historia och heraldik. Ordern är förhållandevis rik då dess intellektuella alster stödjer kyrkans makt och position och därmed bidrar till dess goda anseende. Ordern håller sig skeptisk eller avvisande till andra ordnar som allt för mycket frångår den breda traditionella tolkningen av Odo och hans läror. Nytänkare från andra ordnar och sällskap betraktar gärna Sankt Andamis ordern som något stagnerad. Sätet ligger i Tora kloster utanför Torilla.

Sankt Jakobians Orden

Sankt Jakobian, 400-455 e.O. var Dalkisk missionär i Hamur. Han nådde där stora framgångar och lyckades omvända mången vilseledd hedning till den lysande vägen. Allt var väl och en kyrka var på väg att uppföras varifrån den Dalkiska grenen av vägen skulle kunna sprida sitt ljus över barbariet men olyckligt nog dog Jakobian innan bygget slutfördes och projektet rann ut i sanden. Kort efter hans död helgonförklarades han och så fort tillfälle gavs uppfördes först i Nya Arno ett kloster i Sankt Jakobians namn varifrån hans mission skulle fortsätta.

Ordern främsta syssla och mål är att sprida den lysande vägens budskap utanför Kardien. Resultaten är i bästa fall blandade, men en stor framgång har på senare tid rönts då de fått tillgång till östra Kopparhavet under Cimirs vakande öga. Orden flyttade år 710 e.O. sitt huvudsäte till Jorpagna för att verka närmare de som ej ännu upplevt Etins ljus.

Sankt Vendlocks Orden

Sankt Vendlock, 33-66 e.O. kom till Magillre som missionär men var ursprungligen Dalk. Han dog utan större framgångar men blev ändå ihågkommen som en av de mest hängivna troende som satt fot på Magillrisk mark. Vendlock helgonförklarade först hundra år efter sin död, 166, då ett kloster upprättades i hans namn för att ge härbärge och skydd åt missionärer på väg norrut. Sankt Vendlock betraktas numer som Missionärers och resandes främsta skyddshelgon.

Ordern gör inte särskilt mycket väsen av sig och beblandar sig i ringa utsträckning med livet utanför klostret. Man har begränsade ekonomiska tillgångar och yttrar sig sällan i de teologiska debatter som förs inom kyrkan. Ordens enda stora kloster ligger cirka två mil söder om Goianas gränser där resande alltid vet att de är välkomna att stanna för natten. Klostret är välskött inuti men man saknar de resurser som krävs för att hålla utsidan i toppskick

Sankt Kefims Orden

Sankt Kefim, 254-296 e.O. var ursprungligen solriddare, men lade efter att ha slagit ner ett bondeuppror svärdet åt sidan, då han tyckte han begått grymma handlingar genom att döda män, kvinnor och barn som svällt. Han använde därefter hela sin förmögenhet till att hjälpa de bönder som överlevt blodbaden och grundade ordens första kloster.

Ordern ser som sin största uppgift att hjälpa de svaga och nödställda. Man gör detta genom att ställa upp soppkök, sjukstugor och härbärgen i tider av hunger, sjukdom eller annan nöd. Fromhet ses som den största dygden och budet "du skall icke begå grymma handlingar" hålls högst och sägs vara det yttersta tecknet på människans godhet. Även om enskilda munkar kan hänge sig åt altruistiskt beteende finns det ingenting inom ordern som förbjuder rikedom eller ägande, man menar inte att det är syndigt att äga mer än vad som krävs för att överleva och man ifrågasätter inte kyrkans enorma rikedomar. Däremot höjer man i svåra tider röster för att förmå adelsmän och kyrkan att värna om sina undersåtars bästa genom generositet och allmosor. Att ordern inte starkare vänder sig mot kyrkans och adelns rikedomar beror på att ordern grundades av en solriddare som höll fast vid sin övertygelse att konungen är tillsatt av Etin själv samt att Exarken står närmast Etin och att en enkel mans enda väg till lycka och rättfärdighet är att lyda och tjäna. Orden har ett huvudsäte i Rodar kloster på Altraö, utanför Reidhara. Sex anspråkslösa stenhus utan någon typ av pynt eller extravagans ligger utspridda vid byn.

Sankt Arrfols Orden

Sankt Arrfol, 220-299 e.O. var elementarmagiker och Riark i Zorakin. Han dog då han genomförde en självmordsattack med vilken han räddade en nordzorakisk by och i förlängningen stora delar av Zorakin från en massiv svartfolksoffensiv.

Ordern menar att magin är av Etin skapad och därmed en förlängning av hans gudomliga kraft. Den korrumperar dock mycket lätt den som brukar den i annat syfte än att vara Etins oegennyttiga tjänare och verktyg. Arrfol själv sägs ha fått sin kunskap genom visioner sända direkt från Etin och hans solandar. Att tjäna pengar på magi är närmast att betrakta som kätteri och det är få inom orden som äger mer än sin vandringsstav. Självspäkning och asketism är dygder som syftar till underkastelse och ödmjukhet. Ju mer kunskap och makt man besitter, ju viktigare att späka sig själv för att undgå korruption och självrättfärdighet. Ordern menar att man kan komma närmare Etin genom att försaka de köttsliga njutningarna.

Orderns huvudsakliga verksamhet är förutom självspäkning meditation, kontemplation och studier av den heliga skriften att förebreda magiker för det hårda livet i Akademin. En magikerlärling, ung som gammal, måste spendera tid med orden och 'förstå' dess budskap innan den skickas vidare till Akademin i Ekeborg. Orden har sitt säte i Reder kloster Kettby i norr, i ett mycket enkelt kloster där munkarna lever av vad jorden har att erbjuda.

[Spiff Rymdspionen]

Samt riddarordnar..

Organisation;

Högste Stor Mästaren
Högste Stor Ceremoni Mästare
Högste Stor Skatt Mästare
Högste Stor Kaplan
Stor Mästare
Mästare
Ordensbroder

St: Ekirs ordern

Elitgarde åt Exarken. Ordern är en Solriddarorder som har sitt säte i Ekeborg. De omfattar två dussinet riddare, de bästa av de bästa. De mest dugliga riddarna i Kardien värvas till ordern, främst ur solriddarordrarna. Riddaren får sina behov tillgodosedda av Exarken. Ekir Johan Nordmark kanoniserades 402 och ordern instiftades i Kardien.
Heraldik: En ek på kluven gulvit sköld.
Högste Stor Mästare: Petrus Kadrin

Kastelliska ordern

Kardisk världslig riddarorder med säte i Kastellien. En av de två största ickekyrkliga Kardiska ordnarna, omfattar 50-70 riddare. Riddare upptas i ordern av medlemmar i densamma. De flesta medlemmarna är adelssöner utan egna tillgångar men med fäder eller släktingar i ordens styrelseskick. Lojalitet gentemot ordern svärs under högtidliga former. Ordern är mycket rik och styrs av Kardiens två mäktigaste hertigar. Dessa två och deras inre cirkel är de enda som har något inflytande över ordern.
Heraldik: Vitt torn med vit krona över på grön bakgrund.
Högste Stor Mästare: Niclas Janna

Gruderska ordern

Order till minnet av slaget vid Gruderborg i Kardien år 288. När solfararna var i främmande land försvarade de kvardröjande riddarna riket mot en stor orchoffensiv som slutgiltigt övervanns vid just Gruderborg. Ordern har stora säten i både Gruderborg och Ekeborg.
Ordern är stor då den är populär bland unga kardiska adelsmän som vill skaffa sig ett namn i strid på fältet men inte vill hänge sig åt religionen alltför helhjärtat. Ordern omfattar ungefär 100 riddare. Man ansöker till ordern och får genomgå prov för att bevisa sin duglighet i ande och kropp. Provet är mest symboliskt nuförtiden och ordern tar helt enkelt in de aspiranter den tror man har användning för. Ordern är inte den rikaste men har tillräckligt med mark för att försörja sig själv och underhålla sina borgar. Orderns centrala ledning utgörs av ett råd av kungen utsedda rådgivare som är underställda honom. Kungen använder ordern för att bevaka handel och säkerhetspolitiska ärenden. Utöver detta är riddarna ofta ute på personliga äventyr av olika slag. Ordern grundades i Gruderborg år 288
Heraldik: Av grenskura delad sköld. Undre fältet är svart och övre vitt med en guldkrona.
Högste Stor Mästare: Rikard Valborg

Valentinerordern

Order till Valentino Echtes ära med säte i Ekeborg. Ordern är liten och omfattar 20-30 riddare. Endast rika och flärdfulla adelsmän tas upp som medlemmar. För sin storlek är ordern mycket rik. De gemensamma tillgångarna består av ett antal luxuösa inrättningar. Den har en
mycket lös organisation, utan vidare effektiv ledning. Det finns en stormästare och två mästare men dessa har ingen beslutande makt.
Grundades år 444 till minne av Valentino Echter som var företrädare för Echterna som fått symbolisera detta folkslags maktövertag från de övriga Kardiska folkslagen.
Heraldik: Vit ros på röd bakgrund.
Högste Stor Mästare: Mariaka Kefas

St. Axelssons Order

Austelius Axelsson var riddare i Kardien under slaget om Nida då en demonhär hotade Jorpagna och Berendien. Även om Kardien officiellt inte skickade stöd till Jorpagna under denna svåra tid säga Axelsson fått visioner från Etin självt om det mörka hotet. Med en handfull vapenbröder mötte han demonhären och tvingade tillbaka dem en efter en till den bockfotades domäner. Han självt gick under i stridigheterna, och blev kanoniserad år 612. Orderna har sitt huvudsäte i Fil och arbetar nära den Lysande Handen i spörsmål rörande Hemaqiel och dennes anhängare på Ereb. Inträde i orden är bland de svåraste och endast de med god fysik och rent, starkt sinne har en chans att lyckas.
Heraldik: En röd sol på en svart bakgrund.
Högste Stor Mästare: Kristian Set

St: Williams Order

Under det andra soltåget som gick mot Efaro 275 e.o., medföljde en krigare vid namn William Korp. William var son till greven av Likermark och fick i späd ålder syner som manade honom att ta till vapen i Etins tjänst. Händelser kring Korp uppfattades om många som mirakel. Han brändes på bål av hedningarna i Efaro under försvaret av borgen Akra. Under bränningen uppenbarades ett tecken på himmelen som skrämde hedningarna på flykten. Allt detta gjorde att William så småningom blev kanoniserad. William menade at man aldrig fick utnyttja en annan människas blod varför man endast får använda krossvapen i strid. Orden har numera sitt säte i Ekeborg. Ordern omfattar 10-15 riddare och ett större antal knektar. Grundades 280 e.o. av Williams stridskamrater i Efaro.
Heraldik: Ordern har som symbol den halvmåne som visades på skyn då St: William brändes på bål i Efaro. Orderns medlemmar bär ljusblå vapenrockar med en liggande gyllene halvmåne på bröstet. Sköldar och fartyg bär också dessa färger.
Högste Stor Mästare: Daniel Mirim

St: Fabians Order

Order till St Fabians ära. Riddar Fabian var under sin livstid känd som upprätthållare av de ridderska idéalen framför alla andra. År 317 begav sig Fabian upp i Aidnebergen för att med Etins hjälp döda den drake som terroriserade norra Zorakin Vare sig draken eller Fabian sågs till igen och Fabian kanoniserades år 327 då ordern instiftades. Ordern har sitt säte i Sterborg. Antalet riddare uppgår till cirka 15-20 stycken. Ordern är välbärgad då den omfattar många ädlingar från rika familjer, samt leds av ett tremannaråd i Sterborg. Även om självstyret är stort har rådet rätt att utesluta riddare som svärtar orderns rykte. Det ses som väldigt prestigefyllt av ordensmedlemmarna att överglänsa varandra i mod och ädelhet. Syftet är att i Etins namn upprätthålla ridderlighetens idéal. Etins bud är flitigt använda och chevalereskhet är orderns signum. Grundades År 327 i Arntuna.
Heraldik: En svart och en vit drake på grön bakgrund.
Högste Stor Mästare: Mikael Ladock

St: Marius Order

Order till riddar Marius ära. Marius levde under fyrahundratalet och gjorde sig känd för att uppsöka och nedgöra kätteri och häxkonst i Zorakin. Han förälskade sig så småningom i en sydzorakisk ofrälse kvinna, Magdalena, och man sade att hon hade förhäxat honom. Marius blev fängslad och utsatt för en hård process. Då inga bevis och inget erkännande kunde frambringas beslutade man att avgöra det med strid. En, efter veckor av tortyr och förhör, utmärglad, svag och sårad Marius ställdes mot solriddarorderns främste riddare. Vittnen sade att molnen skingrades och från himlen nedkom ett heligt ljus som styrde Marius svärd till seger. Marius ståndaktighet och miraklet vid tvekampen blev vida omtalat och en ordern instiftades för att minnas Marius outtröttliga kamp och förmåga att hålla kvar vid den rätta vägen trots andras tryck och uppmaningar. Marius var också aktiv missionär och dog under hemfärden från en pilgrimsfärd till Odos födelseplats i Arno. Ordern är en Solriddarorder. Ordern har sitt säte i Ekeborg. Ordern är inte så stor då tillträdeskraven är hårda. Ordern omfattar 20-30 riddare. Orderns medlemmar värvas ofta bland de starkaste i solriddarordern som mer aktivt vill utöva riddarskapet och det ses allmänt som en stor ära att bli upptagen i ordern eftersom den är så hård och strikt. Den arbetar ofta tillsammans med den lysande handen även om den håller sig utanför kyrkans inre angelägenheter. Omvändandet av hedningar ses också som mycket hedervärt. Grundades åt 435, tio år efter att marius dog. Marius kanoniserade 440.
Heraldik: Vitt svärd och gyllene gloria på svart bakgrund.
Högste Stor Mästare: Dag Valterius

Ljusa ordets order

Det Ljusa ordets orden grundades redan år 630 av en samling unga riddare för att möta hotet från Cimir. År 675 beordras orden att leda trupper i försvaret av Zorakin från det nya hotet Demairerna. Efter Zorakins fall har orden fallit i onåd hos både kyrka och konung. Bara de mest desperata av ynglingar söker sig i dess dagar till orden som har sitt högsäte i Fil. Från Fil gör de räder in i ockuperade marker där man söker upp fienden, samt odds andra skulle skygga från. Orden har cirka hundra medlemmar varav ett dussin av dessa är riddare. Att bli upptagen i orden är svårt, och ofta prioriteras rätt mentalitet och oräddhet före vapenskicklighet.
Heraldik: En Zorakisk och Kardisk flagga delade horisontalt.
Högste Stor Mästare: Jon Niklaes

Heliga Raals order

Religiös ordern till minnet av Raals klippa i Efaro. Ordern är en Solriddarorder och dess ledning sitter i Sterborg. Den är en av de största grenarna av Solriddarordern och omfattar drygt 300 riddare. Ordern kräver stridsduglighet av sina noviser innan de tas upp som väpnare,. Väpnartjänsten är sedan mycket hård och omfattar minst tre år. Riddare från andra ordnar med gott rykte och bevisad stridsduglighet kan efter rekommendation få tillträde till ordern. I utbildningen och den dagliga rutinen ingår mycket bön och kontemplation över döden då oräddhet inför denna ses som riddaren främsta dygd. Syftet med ordern är att försvara Kardien från externa militära hot med hjälp av gränsförsvar och motattacker mot orcher och demairer. Man har uppfört befästningsverk och går i strid med fiender varhelst det krävs längst med gränstrakterna, samt bedriver på sina håll patrullverksamhet. Ordern grundades i Kardien år 395 till minne av försvaret av klippan Raal. Det sägs att solfararriddarna där höll ut i sin fästning mot efariterna med övermänskligt mod. När de sista 20 riddarna insåg att slaget var förlorat samlades man i bön till Etin och bad Guden att störta klippa, fästning och hedningar i havet. Klippan rasade i havet under vad man säger tusendet hästhovar och stöveltramp från de orenas hundrafalt överlägsna armé tillsammans med riddarna i havet. Detta dödsförakt och denna hängivenhet är orderns främsta hållpunkter. Sägnen är inte historiskt belagd men lever med all kraft inom ordern.
Heraldik: Svart kippa med sol ovanför på mörkblå bagkrund.
Högste Stor Mästare: Kadrin Janna

[Spiff Rymdspionen]

Efter lite betänkande kommer lite regelsammanfattningar för er som kan systemet;


Från denna kampanj kommer ett perfekt slag endast att generera 1 exp, istället för de t3 som gällt tidigare. Vidare så kommer uträknandet av perfekta slag inte längre att stanna vid 20, utan fortsätta uppåt i stegen. En karaktär med 25 i cl på en färdighet rullar sonika en perfekt på 1-2 på en t20, följt av ett slag under 5. Detta, i samband med tidigare föreslagen regel om att anpassa chans till perfekt efter negativa modifikationer, ger förhoppningsvis något mer dynamiska strider där karaktärer inte bara delar upp sina attacker så mycket de kan i förhoppningen att slå fram en etta.

Karaktärer som hanterar vapen som har ett lägre sty-krav än vad hon innehar i råstyrka kommer att få en bonus i initiativ-slaget. Bonusen är för närvarande +2 per steg i gruppvärde hon besitter ovan vapnets krav. Det kan vara för lite, men det är bara ett test för nu.

Vapen som är både 1-hands och 2-hands kan hanteras i en hand om karaktären överstiger dess styrkekrav med en grupp. Vapen som är 2-hands kan aldrig hanteras i en hand. Beklagar om jag sagt annorlunda till någon tidigare. Visst, det kan vara coolt och fulltständigt logiskt för en skicklig stav-krigare att hantera sitt vapen med en hand, men eftersom jag misstänker att det lurkar minst två stycken 2-handsstridsgissel-fetish-marodörer bakom varje sådan så sätter jag ner foten helt.

[Apanpapan]

Sätt styrkekravet på att använda tvåhandsvapen med en hand på dubbel grupp istället så slipper du alla stridsgisselfetischister. Då behöver man sty grupp åtta för att hantera den i två händer men trästav får kravet två. Det blir rimligare på alla sätt och du slipper mongos med tvåhandsyxor i varje näve.

[Spiff Rymdspionen]

Nästa steg är att Reinfeldts högra hand, internets härskare Herr Odlund skall skapa grupper på forumet till respektive spelgrupp. Därefter, eller före om någon orkar med besväret att organisera sin grupp, börjar vi boka datum. Bakgrunder och färdiga karaktärer behöver vara inne före första speldatum. Räkna med 3 veckor, så blir det förhoppningsvis med lite marginal också.

[Spiff Rymdspionen]

Linden och Martin J, behöver era användarnamn för att lägga till er till privata trådar.

[Spiff Rymdspionen]

Långbåge går nu bra att köpa som vapenfärdighet och använda utanför fältslag. Nackdelen some kommer med vapnet är att det inte går att sikta på specifika kroppsdelar hos målet, detta för att representera otympligheten i användandet.

[Getsen]

Regelfundering; Vi har tidigare kört med att om man slår en 10:a på initaitiv-tärningen så är man automatiskt först, om man slår en 1:a är man autosist. Tycker vi stjäl Mutant-initiativet rakt av (så som vi kör i Pasis kampanj); slår du en 10:a slår du en tärning till och lägger båda tärningarna till ditt init, slår du en 1:a slår du en tärning till och drar ifrån.

Förändringen i sig gör väl egentligen inte en särskilt stor skillnad, men då vi enligt tidigare utsago ska köra med init-bonusar för vapen som man svingar med mer än minimikravet på styrka så kan plus och minus spela viss roll i slutänden.

Vad sägs om det, va?

[Spiff Rymdspionen]

Hmm..

Initiativförslaget är intressant. Främst eftersom jag är ute efter ett statiskt system där de med mycket eller lite i reaktion oftare skall vara först respektive sist i rundan. Det föreslagna systemet gör att man inte automatiskt kommer i kapp någon genom att ha tur och slår fram 10. Funderar på att införa det.

Vidare så har det diskuterats hurvida det är logiskt (eller bra spelmässigt) att någon som hamnar under 0 i totala kroppspoängen förblir medvetslös tills det att dennes kp når 1 igen. Hädanefter så kommer karaktären bara att förbli medvetslös tills scenen är slut. Därefter kommer hon att återfå medvetandet, men utan att kunna nyttja några fysiska färdigheter. Tills det att hennes totala kroppspoäng når ett positivt värde räknas hennes mentala grundegenskaper och färdigheter som halverade vid tärningsslag.

Till sists har det framhävts hur dödligt slagsmål är och jag känner att det är bäst att  beskriva hur jag ändrat reglerna i kampanjen rörande detta. Om en karaktär skall parera en attack riktad mot sig med färdigheten slagsmål innebär detta att denne blockerar med endera vänster eller höger arm, och därefter får omodifierad skada på respektive. Det enda sättet att negligera skadan helt är att parera med ett vapen med vapenlängd på minst 1, eller att använda färdigheten undvika för att stiga åt sidan samt skicka angreppet från sig. För de som vill kunna parera angrepp med färdigheten slagsmål utan att få skada finns gerfförmågan 'Obeväpnad parad av vapen' som öppnar möjligheten till just detta.