Gryning på Ereb

[Robin]

Haha, nu har jag rullat värden. Inget över femton på första given -_-

Jag hade ett värde under 15

14 sucks!

[Getsen]

Jo, men det kompenseras lätt av förlorade kroppsdelar

[Judas]

När var det vi skulle spela nästa gång?

[Spiff Rymdspionen]

Hmm, den 2/9 tror jag bestämt. 14:00 as usual.

[Judas]

Glöm inte spelning lördag 14.00  

[Spiff Rymdspionen]

Tjenixen,

Skulle grupp Habulons Herrar vilja påminna mej när nästa spelning var? Kommer ihåg att den var hos Hake, så mitt beprövade knep att släppa taget om korttidsminnet och kolla röda rummets dörr efteråt funkade ju sisådär.

[Kari]

Lördagen den 16:e...

[Judas]

14.00 som vanligt och inte 14.45.

[Spiff Rymdspionen]

Yo yo, osv.

Nu när 30+ spelningar passerat och kampanjen rasslat föbi mitten av första halvlek vill jag göra alla som spelar i den påminda om en negativ skugga som jag skulle vilja kicka i rumpan en gång för alla. När jag först för en himla massa år sedan började spelleda så valde jag att alla tärningsslag skulle vara synliga, samt att spelarna själva skulle få slå slag som berörde sina karaktärer, även i fall detta i vissa fall skulle få konsekvensen att spänningen gick förlorad. Ett klassiskt exempel är färdigheten Upptäcka Fara där slaget per automatik avslöjar att fara är annalkandes, även i fall rollpersonerna misslyckas med det. Det har väl varit si och så med en del spelares förmåga att hålla deras egen vetskap separerad från deras karaktärer, med det har ändå inte gått ur styr ännu.

Mindre bra är många personers tendens att argumentera vart och vartannat tärningsslag. Många tycker att dom får för mycket minus på något, vissa ogillar när en slp inte får tillräckligt med minus, andra älskar att rulla tärning och söker ofta ett substitut för det ombedda tärningsslaget. I många fall har spelarna helt enkelt inte all information om scenen för att döma den, men ändå görs alldeles för många försök. På sistonne har det gått över styr och i mitt tycke har rollspelet blivit lidande.

Anledningen till att jag började med öppna tärningsslag var för att jag tyckte att det var viktigt att spelarna skulle veta att spelledaren inte fuskar eller favoriserar. Dessutom hoppades jag att det skulle kännas belönande när rollpersonernas aggerande fick (oftast positiva) konsekvenser i rollspelsvärlden, som inte var manipulerade av korrekta, eller icke korrekta, dolda tärningsslag.

Om detta nu inte funkar så kommer jag att återgå till den gamla hederliga spelledarskärmen, vilket ju också har sina fördelar. Det blir mindre information till spelarna, och mindre att argumentera om, samt kanske mera spänning. Men det är inte en lösning jag personligen föredrar, så jag hoppas att alla som spelar i kampanjen tar sina soffgrannar i beaktande och håller sig mer till karaktären och mindre utanför den i vidare spelningar.

Game on.

[Clifford]

Yo yo, osv.

Nu när 30+ spelningar passerat och kampanjen rasslat föbi mitten av första halvlek vill jag göra alla som spelar i den påminda om en negativ skugga som jag skulle vilja kicka i rumpan en gång för alla. När jag först för en himla massa år sedan började spelleda så valde jag att alla tärningsslag skulle vara synliga, samt att spelarna själva skulle få slå slag som berörde sina karaktärer, även i fall detta i vissa fall skulle få konsekvensen att spänningen gick förlorad. Ett klassiskt exempel är färdigheten Upptäcka Fara där slaget per automatik avslöjar att fara är annalkandes, även i fall rollpersonerna misslyckas med det. Det har väl varit si och så med en del spelares förmåga att hålla deras egen vetskap separerad från deras karaktärer, med det har ändå inte gått ur styr ännu.

Mindre bra är många personers tendens att argumentera vart och vartannat tärningsslag. Många tycker att dom får för mycket minus på något, vissa ogillar när en slp inte får tillräckligt med minus, andra älskar att rulla tärning och söker ofta ett substitut för det ombedda tärningsslaget. I många fall har spelarna helt enkelt inte all information om scenen för att döma den, men ändå görs alldeles för många försök. På sistonne har det gått över styr och i mitt tycke har rollspelet blivit lidande.

Anledningen till att jag började med öppna tärningsslag var för att jag tyckte att det var viktigt att spelarna skulle veta att spelledaren inte fuskar eller favoriserar. Dessutom hoppades jag att det skulle kännas belönande när rollpersonernas aggerande fick (oftast positiva) konsekvenser i rollspelsvärlden, som inte var manipulerade av korrekta, eller icke korrekta, dolda tärningsslag.

Om detta nu inte funkar så kommer jag att återgå till den gamla hederliga spelledarskärmen, vilket ju också har sina fördelar. Det blir mindre information till spelarna, och mindre att argumentera om, samt kanske mera spänning. Men det är inte en lösning jag personligen föredrar, så jag hoppas att alla som spelar i kampanjen tar sina soffgrannar i beaktande och håller sig mer till karaktären och mindre utanför den i vidare spelningar.

Game on.

Yay! Väl rutet! Sluta böla om att få slå tärning i alla lägen. Only when the GM tells you! :!:
Och sluta argumentera med spelledaren....

[Ewers]

Ord!

/F  

Som för övrigt är bäst i kampanjen på att vara magiker, dvs fummla sig till en rollspelssemester i babblandets tecken...

[Jimp]

vad jag vet så är väll inte du ensam om det ewers, clifford har tydligen varit riktigt ducktig på det med om ryktena nu stämmer ^^

[Ewers]

Han är måhända bra, men jag är bättre.

"There is always two, a master and a aprentice. No more, no less"
Yoda

[Apanpapan]

grattis...

[Clifford]

Carlos, you´ve got mail.

(eller PM...)